

Vilka upplevelser. Inte trodde jag att jag skulle testa nationalrätten i Peru. Du som varit där vet. Håller Dig lite nyfiken en stund och börjar från början av vår resa. Det blir inte bara kyckling denna gången. Hönsen och kycklingarna gick fritt men det var mycket blöt lera de trampade i uppe i indianbyarna.
Så här kunde uppfödningshusen se ut för matkycklingar. Här behövdes inga väggar för här var alltid varmt och det regnade aldrig i öknen. Alltså aldrig. Vattnet kom underifrån från Andernas berg. Fodret till kycklingarna var bl. majs. Och här fanns varken salmonella eller campylobacterkontroll. Man stekte igenom maten.

Det är ett äventyr att äta maten överhuvudtaget. Jag tänker på magen så det gäller att börja med att stoppa i sig goda bakterier först i form av tabletter. Jag klarade mig men har aldrig sett så många som blivit magsjuka i en grupp. 1- 2 dagar var.
Vi har olika bakterier i olika länder som tål olika magar.
Men det var ju om maten jag skulle berätta.
Frukosten är ju en dröm med all den färska solmogna frukten. Man kan ju äta sig mätt på meloner, papaya, ananas och så de små söta bananerna som vi sällan ser här.

Lunchen bestod oftast av soppor. Majs och potatissoppor. Tunna med buljong. Även som förrätt.Det gick inte att äta mycket alls när man var på höjder över 2500 - 4300 meter. I en indianby serverades detta och som huvudrätt en potatisblandning och ris. Vet inte vad det var för miniköttbitar i denna rätt. Desserten var en sötpotatissoppa. Så det blev en liten måltid för mig skall jag erkänna.. 
Det var inte mycket syre i luften så magen fick inte bli för full. Trodde jag hade gått ner i vikt när jag kom hem men icke . Man rörde ju sig väldigt sakta och satt mycket.
Det blev mycket avocado. Mogna på plats och de var stora, smakrika och mjuka. Sparris odlas i Peru och exporteras. Kolla i affären när du handlar så ser du.
Mat och dryck kunde även handlas på gatan vilket kanske inte var att föredra. Man gjorde även färsk juice som kanske hade blandats med vatten så det vågade vi inte heller prova. Och värmen fanns där, mycket sopor överallt och lösspringande hundar.
På en restaurang åt vi en mycket bra buffé. Här några kycklingrätter som fanns med. Det serverades även lamadjur. Smakade ungefär som struts.
Kycklingterrin med avocado
Baked Chicken

Yuccakroketter med ägghalvor ,dressing serverad på avocadobädd.
Yucca är en rot som var tillredd som mos och sedan friterad. Gott och vackert.
Före varje måltid serverades nästan alltid Pisco sour.
Det är den inhemska spriten Pisco som är gjord på destillat av druvor, citron- eller limesaft och som toppades med uppvipad äggvita.
lite kanel på äggvitan.
Inhemsk öl drack vi också här. Här ölen Cusquena från Cuscodistriktet.
Tilläggas kan är att det är farligt att överhuvudtaget dricka alkholhaltiga drycker på hög höjd. Det torkar ut cellerna ännu mer i kroppen. Det blev vatten på flaska utan kolsyra. Det var det bästa.
Och nu till Perus nationalrätt. Marsvin. Vi var på en sådan uppfödning. Det smakade som kyckling men ska erkännas att jag bara smakade. Det är en delikatess i Peru och dyr. Grillas hel alltihop. Det äts visst olika svin i olika länder. Svenskt svin, vildsvin och marsvin. Inget är ju fel. Det beror på vad man är van vid.

